Stockholm halvmaraton imorgon, och som brukligt är inför lopp gör jag en kort och lätt jogg med några fartökningar för att kroppen ska hålla sig alert inför loppet. Helst ska ett sådant pass ge både energi och självförtroende. Tyvärr kände jag motsatsen under passet: Trötthet och gnagande oro. Jag har ont i halsen och en förkylningskänsla som förstärktes under passet. Hoppas innerligt att det hinner lägga sig till imorgon. Om jag vaknar helt symtomfri imorgon kommer jag springa. Annars avstår jag. Tyvärr lutar det nog mot det sistnämnda.
Jag har aldrig lyckats så bra med ett lopp som förra årets upplaga av Stockholm halvmarathon. Jag underskattade min förmåga och började ganska långsamt. Sedan kunde jag öka varje kilometer och de sista två var de absolut snabbaste. Jag hade full kontroll över utmattningen. Det var en enastående känsla. Jag avundas er som springer imorgon. Om jag inte kan delta själv så kommer jag åtminstone och hejar på er.
