Min bakgrund i korthet
Jag har levt ett relativt normalt liv vad gäller rörelse och träning. Jag rörde på mig mycket som ung och idrottade då lagom som de allra flesta. När jag sedan var i tjugofemårsåldern slutade jag med all form av träning, men ibland hände det att jag försökte mig på en löptur. Det slutade alltid med att jag återgick till mitt stillasittande.
I trettioårsåldern levde jag ett väldigt osunt liv. Jag flyttade till Stockholm och försökte livnära mig på att trolla. Jag halkade in i stand up-comedy och bodde hos en komikerkollega som drev en egen stand up-klubb. Även jag hittade en krog och började boka in komiker. Det var ett litet mysigt hak där många av dagens kända ansikten tog sina första stapplande steg. Exempelvis Kodjo Akolor, Björn Gustavsson, Petra Méde och Kristoffer Appelquist. Jag och min vän, som även var skådespelare, åkte på kändisfester, fick ofta betalt i mat och alkohol och spelade alldeles för mycket poker. Vi levde osunt på nästan alla sätt man kunde. Det var först när min dotter hade fötts som jag bestämde mig för att vända på mitt liv. Jag ville röra på mig och få in bättre vanor i vardagen. Exakt i det beslutstadiet har nog de flesta av oss varit, och vet hur svårt det är. Jag försökte bli peppad av olika tips i den massiva uppsjö av träningsmedia som fanns tillgänglig, men jag lyckades aldrig. För trots allt avskydde jag ju faktiskt själva träningen.
Efter mycket filosoferande kring varför somliga lyckades medan andra misslyckades kom jag fram till att det som skiljde de två grupperna åt var inställningen till träningen. Det var då jag bestämde mig för att försöka förändra min inre bild jag hade av träning. Eftersom löpning var det jag alltid hade avskytt mest tänkte jag att om jag lyckades förändra den uppfattningen, skulle jag lyckas med allt.
Den inre bilden av träning
Men för att kunna förändra den inre bilden man har av träning måste man först förstå vad det är för något. Varje gång du hör ordet träning eller löpning startar en kedjereaktion av förnimmelser, tankar och känslor i din hjärna. Resultatet blir en känsla och en uppfattning som du förknippar med träning. Det är den jag syftar på när jag talar om din inre bild av träning. Det största misstaget folk gör att de tror att den första instinktiva känslan och uppfattningen som kommer är sann, och man tenderar att göra allt för att försvara den. Men vår uppfattning om saker och ting är inte konstant utan högst föränderlig. Vi är nämligen väldigt mycket en produkt av våra egna tankar, och våra tankar kan vi väldigt effektivt styra.
Den negativa bilden av träning
Det heter att man ska lära känna sin fiende väl, och vår fiende är den negativa bilden av träning och rörelse. Varför finns den? Rent evolutionärt är det inte svårt att förstå varför det vore vansinnigt för våra förfäder att planlöst springa ut på savannen en timme och sedan återvända till samma ursprungsplats. Om det hade blivit en vana hade vi nog inte blivit långvariga som art på jorden, eftersom det helt i onödan gör av med massor av energi som istället borde ha använts vid flykt eller jakt.
Ett annat problem är att vi är flockdjur och därför har en stark flockmentalitet som går ut på att stärka vår egen flock och få rivalerna att framstå som svaga. Jag ska inte gå in för djupt på det här och nu men i grund och botten försöker vi alla rättfärdiga vår egen livsstil och person. Det gäller tyvärr också när vi är stillasittande, det blir lätt så att man skämtar om tränande för att få dem att framstå som lite knasiga. På så vis behåller man och stärker den negativa bilden av träning. Dels är det supertråkigt och skitjobbigt, men även också knasigt och konstigt. Det absolut första steget man måste ta för att bryta sitt stillasittande är att acceptera sig själv som en tränande människa. Att sluta titta snett på träning och rörelse, och att välkomna sig själv in i världen av rörelse. Det låter såklart enkelt men när jag försöker hjälpa människor märker jag ofta hur otroligt svårt det är. Det är som att man kämpar emot sig själv och väldigt gärna vill ha en fot kvar hemma i vardagsrummet. Ju mer du cementerar och stärker din negativa bild av rörelse, desto mindre sannolikt är det att du kommer att ägna dig åt det igen.
Just löpning är särskilt utsatt och är allmänt svartmålat som meningslöst och tråkigt. För att vända den bilden krävs därför särskild ansträngning, eftertanke och vilja. Förutom att förstå varför vår hjärna inte ser det nödvändiga i att springa en modern motionsrunda, så kan det vara bra att läsa på om de positiva effekterna som motion för med sig. Att bombardera hjärnan med så mycket positiva uppfattningar som möjligt gör underverk för att kunna motverka den negativa bilden inom oss.
Den negativa bilden av träning och rörelse kan drabba alla, vältränade såväl som helt stillasittande personer. Jag kan inte nog rekommendera att då och då, när det känns som tyngst, gå iväg till en lugn plats och lära de negativa tankarna en läxa. Jag minns när jag en gång vaknade och direkt suckade inombords över vid tanken på dagens planerade löprunda. Jag blev direkt arg över att jag tänkte så och satte mig på sängkanten, blundade och log tillgjort. Jag tänkte envist och ihärdigt att jag längtade till dagens pass. Att det skulle bli vansinnigt roligt! Det kändes naturligtvis helknasigt, men jag gav mig inte. Till och med i duschen upprepade jag: ”Vad skönt det ska bli att få komma ut och springa! Jag är så jäkla grym som gör det, och jag mår så fantastiskt bra av det. Vilken hjälte jag är. Jag längtar, jag längtar, jag längtar!”. Hela tiden med ett brett leende på läpparna. När jag senare skulle hälla upp en kopp kaffe kom jag på mig själv att genuint längta efter löpturen. Jag blev förvånad och nästan lite skrämd. Var kom den tanken ifrån?! Nu i efterhand har jag använt den här metoden många gånger och vet att jag helt enkelt hade lurat mig själv. Återigen, vi är en produkt av våra tankar och vi kan påverka vad vi tänker. Jag tror att alla känner igen hur djupt man kan sjunka av att ständigt gå och älta negativa tankar om något som sker i ens liv. Långsamt blir allt bara tyngre, svartare och omöjligare. Precis samma sak går att göra fast tvärtom! Även under löprundor där det känns tufft kan jag ibland blunda och le krystat, tänka positiva tankar och ofta lyckas vända min inställning och känsla. Se till att inte blunda för länge bara så att ni inte springer ner i diket. Om det ändå skulle ske, referera inte till den här texten är ni snälla …
I nästan inlägg kommer jag att komma in på den positiva bilden av löpning. Då kommer jag att dels berätta varför jag inte riktigt gillar traditionell träningsmedia och varför jag anser att den oftast missar själva grundproblematiken. Jag kommer också förklara varför det är så oerhört viktigt att vi hela tiden underhåller vår inre bild av träning och försöker bygga på vår positiva bild.
Till dess, var sanslöst stolt över varje steg du tar och inse att varje försök du gör är en hjälteinsats. Håll inte tillbaka på stoltheten, sluta rationalisera och motverka instinkten med någon form av jantelag. Exempelvis finns det två olika sätt att tänka efter en långpromenad. Fundera en stund på hur de olika tankesätten påverkar deras inre bild av rörelse.
Vill du läsa fortsättningen på min träningsfilosofi? Tryck HÄR.
Spring och njut!
Kram på dig/ Daniel Karlsson
