Ibland är det snömoddigt, isigt eller blåsigt. Det händer att iskallt regn piskar en i ansiktet som småspik. Det brukar ändå vara värt det.
Imorse var det däremot drömförhållanden för transportlöpning. Jag skulle springa 10,2 km i lugn distansfart. Löpning kändes som ett självklart val eftersom det skulle ta ungefär 45 minuter dörr till dörr om jag hade tagit bilen eller åkt kommunalt. Jag valde en ljuvligt fin väg genom Vinterviken. Sol, frisk men fuktig luft, daggigt gräs och lätt dimma. Ibland lyssnar jag på någon ljudbok eller podd, men nu ville jag tänka istället. Jag såg en häger och ett rådjur (gaffelbock). Var nästan ensam när jag sprang längs Mälaren och på grusstigen genom Vinterviken. Sprang upp på Essingebron och var nästan lika snabb som bilarna. Ibland är det helt stillastående i körbanan och jag susar förbi. Jag sprang på Essingeöarna och kom fram till Kungsholmen. Folk på väg till jobbet. Stress. Jag tog det alltjämt lugnt. St Eriksbron över Karlbergskanalen. Överallt vatten.
Klockade in på 54 minuter. 5.19 min/km i snitt. Jag fick alltså en mil träning på nio extra minuter. Efter några timmar i stan sprang jag hem igen, snäppet fortare än på morgonen. Totalt två mil löpning som gav en merkostnad på sammanlagt 16 minuter. Det hade varit ett fruktansvärt mycket sämre alternativ att trängas på tunnelbanor, komma hem något tidigare och springa två mil.
Om man är en mer ovan löpare kan man åka på vanligt vis i ena riktningen och springa i den andra. Eller hoppa av bussen några stationer tidigare och springa resten.
Hurra för transportlöpning!
