Det sociala passet
Jag springer nästan alltid ensam. Det har sin charm, men herregud vad välgörande det är att springa tillsammans med andra ibland. Tiden tenderar att gå mycket fortare när man har sällskap. Om man pratar mycket hamnar man automatiskt i pratfart, dvs en lätt distansfart som passar bra till lätta pass och långpass.
Ofta faller det på att man är ojämn med sina kompisar. Hur ska jag kunna springa tillsammans med någon som är mycket bättre eller mycket sämre än jag? Den oron är oftast ganska obefogad.
Idag sprang jag drygt åtta kilometer runt Årstaviken med John Kingstedt och Nisse Edwall. John är elitlöpare och gjorde dagen innan den sista svinjobbiga milen på Lidingöloppsbanan på 32,29. Hans vanliga distansfart brukar ligga strax under 4 min/km. Hans tänkta maratonfart är 3.15 min/km. Själv är jag en ambitiös nybörjarlöpare. Min vanliga distansfart ligger mellan 4.50 och 5.40. Oftast hamnar jag runt 5.15 om jag tar det lugnt och inte tittar på klockan. Min tänkta maratonfart är 4.45 min/km. Nisse är nybörjarlöpare. Han började springa i våras och springer några gånger i veckan. Nästan aldrig längre än åtta kilometer. Hans distansfart brukar vanligtvis ligga mellan 6 och 6.30.
Idag blev snittet 6.03. Det gick utmärkt att springa tillsammans trots att vi är så oerhört olika som löpare. Till och med John klarade av farten utan att få panik. Alla hade en mysig morgon. För Nisse var det lite snabbare än vanligt. För mig var det lite långsammare än vanligt. För John var det stort personbästa i långsamhet. Samtalen var spänstiga och Nancy var nöjd i vagnen.
Vi avslutade med bad och bastu.
Jag transportlöpte till och från Tanto och fick på så sätt 21,5 km i benen sammanlagt. Sjukt bra morgon!
