Dubbla SM-guld för grymma Bianca

Det är inte ofta jag säger att jag är NÖJD, men efter denna helg kan jag säga att jag faktist iallafall är LITE nöjd.

Jag visualiserade för mig själv hur jag hade velat känna efter tävlingen. Glad, nöjd och såklart stå högst upp på prispallen. Att vinna är dock ibland något som kan vara sekundärt för mig. Jag vill alltid vinna (såklart) och hatar att förlora mer än allt. Men, mitt främsta fokus är alltid att förbättra mig själv i VARJE gren och att göra mitt bästa möjliga resultat för dagen. Det är det ända som jag kan påverka. Slutar det med att leda mig guldpengen så är det ett + 😉.

Jag gick in med förhoppningarna om att sätta ett nytt personligt rekord. I en lång tävling under en hel dag kan man säga att det är mitt långsiktiga mål. Mitt kortsiktiga mål var att i varje gren försöka sätta årsbästa.

Det startade bra med ett stabilt häcklopp: 8.93s – Nytt årsbästa. Likaså i höjden. Med en skön stämning och pumpande adrenalin tog jag mig över: 1.86m – Nytt årsbästa + svenskt årsbästa i höjdhopp. Oskönt nära på 1.89m… 🙏🏻 Efter höjdhoppet kommer en av mina starkaste grenar, kula. En gren som för mig är annorlunda mot alla andra grenar. Från att gynnas av all nervositet så blir det här till min nackdel. Med en tendens att bli för nervös och inte få till tekniken så lyckades jag denna gång ändå få till bra/ok resultat. 13.89 m. Inget nytt årsbästa, men nära intill. Det var godkänt.

Vidare till längdhopp. Pumpande adrenalin, nervositet och ångest. Den grenen jag har svårast för. Hur ska detta gå? Säg inte att denna gren ska få förstöra hela min serie som är så bra nu…

Jag hade haft riktigt bra träningar tidigare i veckan när jag hoppade längdhopp. Men det var då. Det är extremt stor skillnad på träning och tävling. Blandat med de tidigare nämnda känslorna kända jag ändå något slags självförtroende när jag ställde mig på ansatsbanan. Jag backar bak min fot några centimeter bakom min ansatsmarkering då jag tänker att jag inte vill ha ett övertramp i första. Ångrar mig snabbt i samma sekund som jag ska starta ansatsen och flyttar fram foten igen. ”Skärp dig!” ”Nu får jag satsa lite här om jag vill få ett bra resultat. ” Springer fram, perfekt plankträff, flyger och landar. Ganska dålig landning vilket gör att jag knappt vill höra resultat. Till min förvåning, nytt årsbästa – 5.75m. High five med Vlado, min tränare. Vi switchar fokus till resterande hopp och den sista grenen.

800m. Den sista grenen avslutades med ett helt okej resultat. 2 min 15 sekunder. Efter en lång dag kände jag att de sista krafterna inte riktigt fanns där. Jag ledde loppet från start till mål vilket också kan göra det tufft att inte ha någon rygg att ta när mjölksyran kommer krypandes.

De alla resultaten ledde till ett totalt pers. 4422 poäng. Jag klarade av mitt ”långsiktiga mål”. Avslutade dagen med att känna mig glad, (lite 😉) nöjd och högst upp på prispallen. Den bästa känslan! När man lyckats med sitt mål, känna endorfinerna som man får efter man tagit ut sig rejält, när min tränar Vladimir är nöjd OCH att känna att det finns ännu mer ATT FÖRBÄTTRA!

Nästa för mig blir Nordenkampen 9e februari i Finland. Där hoppar jag endast höjdhopp. Det ska blir riktigt kul att få sätta på sig sverigedräkten igen och få tävla mot de andra nordiska länderna. Men först, lite träning såklart!

I länken nedan kan ni se ett litet klipp från helgens tävlingar.