Ni har passerat tjugo (20!) dagar av löpning varje dag. Sätt er ner en stund och reflektera över det. Det är väldigt lätt att man i en runstreak börjar ta det lite för givet och blir fartblind, så jag ber er verkligen att stanna upp en stund och fundera. Det jag vill att ni ska ha med er är att de flesta människor tycker att tanken på en ynka löprunda en gång i månaden är outhärdlig.
Du har sprungit varje dag.
I över tjugo dagar.
Jag läser att några av er tycker att det är tungt, att ni får kämpa för varje pass och att ni vill ha pepp. Den bästa motivation jag kan ge är att googla vad forskning visar att träning och vardagsrörelse ger oss. Gå igenom varje punkt noggrant och låt det sjunka in att du just nu ger dig själv exakt alla de tusentals fördelar som din träning bevisligen ger dig. Det är du som gör jobbet så var stolt över det!
När du känner att du får slita på löprundan ska du komma ihåg att i husen du just sprang förbi sitter många som inte ens orkar tänka på rörelse. Du rör på dig. Nästa kvarter är fullt av människor som suckar varje gång de behöver gå ut med soporna. Du springer förbi deras hus. I det tredje kvarteret finns några få som faktiskt har kämpat sig ut och sprungit två gånger de senaste tjugo dagarna. Du har sprungit VARJE DAG de senaste tjugo dagarna. Kämpa inte emot, utan låt stoltheten glöda, och sedan brinna när du flåsar på glöden.
Stoltheten är den överlägset viktigaste komponenten i min filosofi träningstrolleri. När stoltheten väl kommer igång kommer den att låta dig uppleva din träning och rörelse som någonting positivt, vilket gör att du eliminerar alla hinder mot att återigen ägna dig åt rörelse. Din träning ska vara din träning och någonting du förknippar med lust, nyfikenhet och livsglädje. En person som står och sliter på gymmet en gång i veckan för att en PT skriker åt personen, upplever i princip aldrig den glädjen. För den personen kommer träningen alltid att vara en tröskel i vardagen, någonting man måste få gjort och någonting som omgivningen kräver att man ska ägna sig åt. Många jämför träning med att borsta tänderna – att det är någonting som inte är roligt men som måste göras. Jag har aldrig gillat den liknelsen, för mig är min löpning som att sänka ner min kropp i ett varmt bad efter en kall promenad i ett idyllisk nordiskt vinterlandskap. Det är någonting jag längtar efter och någonting jag inte känner att jag vill skjuta upp eller hoppa över.
Det jag har upptäckt med runstreak är att det är en träningsform som får tidigare oerhört icke-rörliga människor och helt plötsligt börja göra något tämligen drastiskt. Nämligen att springa varje dag och sedan få känna på alla de fördelar som träning har. Reaktionerna är verkligen fantastiska och det är en ynnest att få vara med och sprida budskapet som får andra att uppleva detta välmående. Men jag vill inte heller att du som runstreakare ska glömma att du bidrar till välmåendet genom inspiration varje gång någon ser din löprunda. Antingen det är på sociala medier eller att du springer förbi folk i det verkliga livet så inspirerar du till ett liv i rörelse. Det är värt så otroligt mycket så att det är obeskrivligt. När man sedan räknar med frekvens i ekvationen blir det inte svårt att räkna ut att vi runstreakare faktiskt är där ute varje dag och visar upp rörelse. När ni gör det – var stolta över det! För ni hjälper inte bara en själva när ni springer.
Kram på dig / Daniel Karlsson
