Jag var nervös i vanlig ordning. Mångkamps SM är speciellt för mig, det är den tävlingen som jag själv anser vara viktigast. Det är här jag vill prestera!

Det är ett speciellt år med mindre tävlingar och konstiga omständigheter. Ändå så visste jag att min form verkligen var bra. Jag hade tävlat några fåtal gånger i juni och juli, men som vanligt är det ett litet uppehåll med tävlingar i slutet av juli. Jag hade gjort några väldigt bra resultat i början av sommaren och precis kommit hem från ett bra träningsläger i Montenegro. Det fanns egentligen ingenting att oroa sig över, jag visste att det fanns en bra form i mig.

Men.. Efter ett litet uppehåll blir man ändå alltid lite nervös. Har jag tappat formen? Har jag tränat för hårt på träningslägret? Sitter tekniken..?

Hela augusti månad är fylld med tävlingar och det är på gott och ont som mångkamps SM är först ut. Det är skönt att på något sett ”få det gjort” då det är den tävlingen som jag är mest nervös inför, men också lite ångest då man gärna hade velat göra några individuella tävlingar innan.

Hur som helst. Första dagen.

100m häck. Varmt i luften, men 3m/s i motvind! Loppet kändes inte superbra, inte lika bra som det hade gjort på uppvärmingen. Vlado, min tränare såg också att tekniken inte var helt 100 och jag missade starten lite. I chock blev jag dock när jag fick se tiden. 14.76 sek! Bättre än i min persserie (14.81) och 15 hundradelar från pers. Omöjligt tänkte jag, men väldigt lättade av att starta mångkampen på ett bra sätt!

Höjdhoppet kändes RIKTIGT BRA! Sådär bra som när man känner sig som en studsboll. Jag sätter bara i foten och flyger över ribban. 1.83 m var ett årsbästa och ett godkänt resultat, men jag hade känslan av att det fanns fler höjder i mig.

Kula. Efter häcken låg jag 3a. Efter höjden låg jag 1a. Eftersom 200m är en utav mina mindre bra grenar vet jag att det är extra viktigt att jag gör bra i kula nu för att samla poäng till mitt försprång. Jag vägrar att gå att lägga mig som 2a tänkte jag.. haha! Jag var nervös då tekniken inte känts så bra på senaste, men med vilja och lugn fick jag till den sista stöten som blev 13.73 m! Godkänt.

Dagen avslutas med 200m. I motvind sprang jag in på tiden 26.21 sek. En bra tid för att vara mig! Speciellt i motvind. Dock under loppet kändes det som att jag kanske hade kunnat komma in på 25 sekunder. Inte denna gång. Jag höll dock ledningen efter sista grenen för dagen vilket gjorde det lättare att somna på kvällen.

. . .

Dag 2.

Nu ljög jag lite! Det var allt annat än lätt att somna på kvällen.. haha! Tävlingen dagen innan hade avslutas väldigt sent vid 20-tiden vilket gjorde det väldigt svårt för mig att komma ner i varv. Efter kanske 5-6 h orolig sömn var det ändå dags för nästa dag! Jag var taggad och NERVÖS!

De senaste 3 åren har drömgränsen 6000 alltid legat i bakhuvudet varje gång jag startar en mångkamp.. Men det var efter inte fören efter längdhoppet som det verkligen började kännas som 6000 poäng var inom räckhåll! Mitt bästa hopp blev 5.86 m. Helt klart mer än godkänt!

Efter längdhoppet ledde jag fortfarande, men det var inte längre mitt fokus. Jag hade bytt rikting, nu kunde jag bara tänka på drömgränsen.

Spjut. Samma känsla som i höjdhoppet! RIKTIGT BRA. Vi brukar säga att det känns som man har en bra kastarm just den dagen.. Och det hade jag verkligen! Vlado märkte det också. Jag försökte hålla mig lugn tills start. Jag tror aldrig tiden kan gå så långsamt som när man väntar på en START. Jag var först ut, skönt! Slipper jag vänta ännu mer. Första kastet… Flyyyyger! Mot 50 meters linjen. 49.58 m. YES.

Kasten efter hade lite för mycket vilja i sig och därmed blev tekniken sämre. Det gjorde inget. Nytt årsbästa och mindre än 1 m från pers var helt klart godkänt. Kanske en av de grenar som jag var mest nöjd över under helgen.

800 m. Det var cirka 1h 30 min till start. Jag och Vlado knappar in alla resultat på våra telefoner för att räkna ut vilken poäng jag ligger på. Såklart har man en viss aning, men vi behövde veta exakt. 2 minuter och 14 sek. Det var det jag behövde springa på för att spränga drömgränsen och komma över 6000 poäng.

Det börjar bubbla ångest i kroppen, men jag ler ändå samtidigt! För att jag inser i samma sekund att det är EXAKT sånt här jag gillar!! En utmaning, press, nervositet och en chans att göra något bra. Jag skulle bara njuta av denna stund nu.

Det blev extra kul och bra stämning på arenan för både speakern uppmärksammade vilken tid jag behövde springa på och många som jag känner väl kom fram och peppade! Det var fortfarande väldigt blåsigt vilket gjorde mig nervös. Det kan göra ett 800 meters lopp väldigt. Skitsamma! Det var bara att springa.

Jag kände mig stark rakt igenom hela loppet! Till och med in på upploppet i motvinden. Klockan stannade på 2.11,89! Jag skrek till av lättnad när jag kom över mållinjen och därefter var det bara att andas ut och njuta.

Slutpoängen blev 6042 poäng. Nytt personbästa. 5a genom tiderna. 2 SM guld.

Glad och liiiiiite nöjd kanske! 😉 Men.. SÅKLART! Vill mer.

/ Bianca