Ja, hade jag inte vunnit höjdhoppet på junior SM, då hade jag blivit lite besviken. Eller ingenting är verkligen självklart. Jag går in i varje tävling med samma inställning. Att vinna, utvecklas och få ett så bra resultat som möjligt! Kanske till och med var jag ännu mer nervös denna gång då pressen blir mer ”de här borde du vinna” tillskillnad från helgen innan på stora SM då det mer kändes som en bonus!
Hur som haver, det kanske var en extra tendens av nervositet tack vare att jag hade två andra grenar den dagen. Och ja visst! Jag är mångkampare, jag är van. Men när grenarna i princip går samtidigt och en utav dem är tresteg, som jag aldrig tidigare tävlat i förut, så blir det verkligen en helt annan grej. Nervöst, spännande och riktigtriktigt KUL! Jag älskar en extra utmaning. 😉
På lördagen var det dags för dag 1. Kulan var först på tidsprogrammet för min del. Inte den bästa tävlingen jag gjort, men slutade ändå på en 6e plats bland ett ganska så bra startfält. Jag hann inte stöta alla stötar då jag snabbt fick ”svira” om till spikskor och springa till tresteget. Tresteg… Hur ska detta gå? 😄 Jag och min tränare Vlado har alltid pratat om att det skulle vara kul att ställa upp någon gång då vi tror att jag skulle kunna hoppa helt okej.. Slutresultatet blev 12.25m och en andra plats!! Hade tänkt tanken om en medalj, men ändå inte riktigt tänkt att det skulle vara möjligt. Men OJ VAD KUL det var! Och att det hela slutade med en silver peng på JSM var ju bara hur kul som helst.
Innan tävlingen flög det många orostankar då tresteg kan vara en ganska så påfrestande gren för kroppen. ”Tänk om jag skadar mig?” ”Ska jag verkligen ställa upp?” ”Skulle det kanske förstöra för höjdhoppet?”. Jag sa det efteråt till mina tävlingskompisar.. Att hade jag skadat mig under den här tävlingen så hade jag ALDRIG kunnat förlåta mig själv. Men titta så bra det slutade! 😆
Hoppade bara tre hopp av sex då det sedan var dags för höjdhoppet. Lite surt måste jag erkänna då jag hade ledningen tills med de sista hoppen… Menmen! Nu ska jag inte vara sån. 😁
Med pumpande adrenalin ”kilade” jag vidare till höjdhoppsmattan och började mäta upp min ansats där. Det skulle bli så roligt att tävla. Jag kommer ihåg att jag för tre år sen hade hoppat riktigt bra i den här hallen och min energi bara sprudlade inom mig! Inhoppningen kändes GRYMT bra… Under tävlingen var jag sedan felfri hela vägen upp till 1.83m och då var jag tillsist ensam kvar. När man är själv kvar så får man helt enkelt välja vilken höjd man vill hoppa på härnäst. Det blev 1.89m. 6cm direkt, jag hade ingen extra energi att ödsla på andra höjder där i mellan.
Just den känslan jag har i denna stund är den ABSOLUT bästa jag vet! Bra form, bra publik och en stor del av uppmärksamheten ligger just då på höjdhoppet, iallafall i min värld. Och jag ska inte ljuga, jag gillar att stå i centrum. Det triggar mig att veta att folk tittar på. Vare sig det är motståndare som vill att jag ska riva eller om de är de som hejar på mig och vill att jag ska klara det.
Efter ett mindre bra försök och två riktigt bra försök fick jag tillsist nöja mig och slutresultatet fick bli 1.83m. Hade varit riktigt kul att ta 1.89m i det där sista hoppet, men what to do.. 😇
Dag 2 ställde jag bara upp i längdhoppet och kom tyvärr inte till final. Med ett halvkasst första hopp och två riktigt bra övertrampshopp slutade jag på en 12e plats. Mindre nöjd, men jag tar med mig en riktigt bra känsla.
Det var det för den här säsongen. Nu blir det en vecka i lite lugnare tempo innan det är fullt fart in i grundperiod igen. Ni behöver inte ens fråga om jag är taggad… JAG KAN KNAPPT VÄNTA tills det är dags igen!!
Tack till alla ni som hejar. Det är guldvärt! PUSS & KRAM
